Lördag

Hej :)

Jag är egentligen glad, men det känns som om liksom.. haha om vi låtsas att jag är en maskin så känns det som om det alltid är någon kedja som fastnar eller hur man ska säga. Och det irriterar mig för jag måste kunna låta mig själv vara glad ju! Jag vet inte varför jag har sådana problem med det, jag tror att jag kanske ska börja gå till BUP igen. Det känns så onödigt att gå runt och må dåligt hela tiden. Speciellt inte när jag har så mycket att vara glad över!

Det jobbigaste är nog att jag har så stort behov av att få bekräftelse, jag behöver inte speciellt mycket uppmärksamhet känner jag inte, men när jag gör någonting eller så vill jag så himla mycket ha bekräftelse, och jag behöver verkligen veta att dom som är runt omkring mig "gillar" mig eller så. Jag har jämt ångest över att jag är så dålig och för att jag är en dålig människa, och därför behöver jag höra att jag duger. Men hur många låter en höra det nu förtiden? Tänk vad härligt om man ibland visade sin uppskattning för sina vänner, jag gör inte heller det, men man borde verkligen göra det!

Jag önskar att världen vore lite mer lättsam när det gäller komunikation. Tänk om man kunde säga rent ut vad man tycker och känner, tänk hur problem hade kunnat lösas då. Och det hade varit så härligt att slippa gå runt och känna att alla hatar en och att alla snackar skit om en. Men man vet ju att tjejer gör det, det kommer vi nog aldrig komma ifrån.

Usch.

over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0