Lördag
Hej :)
Jag gillar inte egentligen hur det här har tagit vändningen. Är det inte så att han borde slåss om mig egentligen? Jag har ju inte gjort ngnting fel, men ändå är det jag som är underlägsen. Det är verkligen inte han som sätter mig där men varför gör jag alltid mig själv sån? Och varför ska han få roa sig och vara glad medan jag ligger och gråter? Det här måste ändå vara lättare för honom, för han kan läsa var som helst hur mycket jag saknar och vill ha tillbaka honom. Men jag får ingenting tillbaka av honom, han tycker sånt är jätte svårt och delar inte direkt med sig av sina känslor. Och jag påstår inte att det är fel, alla är vi ju olika. Men jag måste ändå påstå att det blir ganska jobbigt i längden. Att hela tiden lämna ut sig och sånt. Hela den här skiten är faktiskt mest bara jobbig. Och jag skulle så himla gärna veta hur han känner, men jag tror knappt att han själv vet.
Det som jag måste påminna mig om är att jag inte gjort fel. Det är klart att jag gjorde fel i vårt förhållande, och det fattar ju jag med nu. Men inte bara jag, han var inte heller speciellt bra på att uppskatta de saker jag gjorde. Och jag vet ju själv att jag inte var glad på heltid med honom. Skillnaden är nog att för mig spelar dom sakerna ingen roll, det spelar ingen roll hur ledsen han än kunde göra mig för jag älskar verkligen honom. Och vissa saker måste man bara inse att det är som det är. Killar kommer aldrig vara som killarna i filmer är, och varför skulle dom? Det är ju bara på låtsas, men det är svårt att inse.
Jag vet inte vart jag ska komma men jag tror att jag måste försöka sluta tänka en liten bit på honom. Jag vill verkligen ha honom tillbaka och allt det här, men om han nu behöver en massa tid som jag måste ge honom så måste jag nog leva en del under tiden också. Annars kommer det bli för jobbigt.
Nu ska jag sola en stund.
over and out.
Jag gillar inte egentligen hur det här har tagit vändningen. Är det inte så att han borde slåss om mig egentligen? Jag har ju inte gjort ngnting fel, men ändå är det jag som är underlägsen. Det är verkligen inte han som sätter mig där men varför gör jag alltid mig själv sån? Och varför ska han få roa sig och vara glad medan jag ligger och gråter? Det här måste ändå vara lättare för honom, för han kan läsa var som helst hur mycket jag saknar och vill ha tillbaka honom. Men jag får ingenting tillbaka av honom, han tycker sånt är jätte svårt och delar inte direkt med sig av sina känslor. Och jag påstår inte att det är fel, alla är vi ju olika. Men jag måste ändå påstå att det blir ganska jobbigt i längden. Att hela tiden lämna ut sig och sånt. Hela den här skiten är faktiskt mest bara jobbig. Och jag skulle så himla gärna veta hur han känner, men jag tror knappt att han själv vet.
Det som jag måste påminna mig om är att jag inte gjort fel. Det är klart att jag gjorde fel i vårt förhållande, och det fattar ju jag med nu. Men inte bara jag, han var inte heller speciellt bra på att uppskatta de saker jag gjorde. Och jag vet ju själv att jag inte var glad på heltid med honom. Skillnaden är nog att för mig spelar dom sakerna ingen roll, det spelar ingen roll hur ledsen han än kunde göra mig för jag älskar verkligen honom. Och vissa saker måste man bara inse att det är som det är. Killar kommer aldrig vara som killarna i filmer är, och varför skulle dom? Det är ju bara på låtsas, men det är svårt att inse.
Jag vet inte vart jag ska komma men jag tror att jag måste försöka sluta tänka en liten bit på honom. Jag vill verkligen ha honom tillbaka och allt det här, men om han nu behöver en massa tid som jag måste ge honom så måste jag nog leva en del under tiden också. Annars kommer det bli för jobbigt.
Nu ska jag sola en stund.
over and out.
Kommentarer
Trackback
